Politiskt ansvar i den gröna industrin – när visioner går före verklighet
Politiskt ansvar i den gröna industrin
I Sverige och Europa har politiker länge talat om vikten av en grön omställning. Storslagna löften om fossilfri energi, hållbar industri och självförsörjning inom ny teknologi har präglat politiken. Men vad händer när dessa visioner drivs fram utan ekonomisk verklighetsförankring? När skattepengar används för att finansiera bolag som aldrig visat lönsamhet? Är det verkligen näringslivet som driver omställningen, eller är det politiska beslut som skapar företag ur tomma intet?
Politikerna som investerare – men utan risk
Vanligtvis är det privata investerare och riskkapitalister som satsar pengar på ny teknik. De gör grundliga analyser, beräknar risker och tar ekonomiska smällar om en satsning misslyckas. När politiker däremot driver på industriella projekt med statliga bidrag och subventioner, är det skattebetalarna som får stå för notan.
Politiker har sällan egen erfarenhet av företagande, men de kan ändå fatta beslut om miljarder i skattepengar som delas ut till projekt de tror på. Problemet är att dessa satsningar ofta drivs av ideologi snarare än ekonomisk hållbarhet. När staten kliver in och garanterar lån eller delar ut bidrag utan att ställa samma krav som privata investerare, skapas en farlig situation där företag inte behöver bevisa sin långsiktiga hållbarhet innan de får finansiering.
När politik blir affärsstrategi
Många företag har anpassat sin affärsstrategi efter vilka politiska stöd som finns snarare än efter marknadens faktiska efterfrågan. Om staten signalerar att det finns miljarder att hämta i bidrag till grön industri, kommer företag naturligtvis att ställa sig i kö. Istället för att bygga verksamheter som klarar sig på egen hand, skapas bolag som blir beroende av en konstant ström av statliga pengar.
Detta leder till en snedvriden marknad där politiska beslut – snarare än konkurrenskraft och innovation – avgör vilka företag som överlever. Denna typ av planekonomi liknar mer det som historiskt sett har misslyckats i andra länder än den fria marknad som annars hyllas i Europa.
Vem tar ansvar när det går fel?
När gröna satsningar misslyckas och miljardbelopp går förlorade, finns det sällan någon politisk konsekvens. Politiker kan fatta beslut om gigantiska investeringar, men om dessa sedan faller ihop är det inte de som får stå till svars. Skattebetalarna får ta förlusten, medan beslutsfattarna ofta går vidare till andra uppdrag utan att behöva förklara sina misstag.
Det finns få exempel där politiker hållits ansvariga för misslyckade industrisatsningar. Detta skapar en farlig situation där det politiska systemet premierar visioner och stora löften snarare än ansvarsfullt ekonomiskt tänkande.
Behövs ett stärkt tjänstemannaansvar?
En möjlig lösning för att öka ansvarsutkrävandet är att återinföra och förstärka tjänstemannaansvaret. Förr kunde politiker och tjänstemän hållas juridiskt ansvariga för slarviga eller oansvariga beslut som ledde till stora ekonomiska skador. Idag är detta ansvar betydligt svagare, vilket gör att det finns få direkta konsekvenser för felbeslut som drabbar skattebetalarna.
Ett stärkt tjänstemannaansvar skulle innebära att politiker och höga tjänstemän måste vara mer försiktiga i hur de hanterar offentliga medel. Det skulle också kunna innebära rättsliga konsekvenser om grov vårdslöshet i hanteringen av skattepengar kan påvisas. På så sätt skulle statliga satsningar på industriprojekt granskas mer noggrant, och beslut tas utifrån ekonomisk hållbarhet snarare än politiska visioner.
Framtidens gröna omställning – utan politisk manipulation
Om Sverige och Europa ska vara ledande i den gröna omställningen måste vi ställa högre krav på hur statliga medel används. Statligt stöd bör ges i form av lån snarare än bidrag, och politiker måste ta större ansvar för sina beslut. Det måste också finnas en tydligare koppling mellan långsiktig lönsamhet och offentliga investeringar.
Grön teknik och hållbar industri behövs, men den måste kunna stå på egna ben. Politisk styrning får inte skapa en falsk bild av marknaden där vissa företag hålls vid liv enbart för att passa in i en ideologisk agenda. Det är dags att vi kräver ekonomisk realism och ansvarsfull politisk hantering av framtidens industrisatsningar.
I dagsläget har svenska politiker inget direkt juridiskt ansvar för sina beslut på samma sätt som exempelvis företagsledare eller privata investerare. Det finns ingen lagstiftning som gör att politiker kan ställas till svars för felaktiga beslut som leder till stora ekonomiska förluster – inte ens om besluten baseras på bristfällig analys eller ren inkompetens.
Hur fungerar ansvar för politiker idag?
- Politiskt ansvar – Politiker kan förlora sin position vid nästa val, men det är den enda reella konsekvensen.
- Ingen ekonomisk eller juridisk påföljd – De kan inte bli personligt ansvariga för felaktiga beslut, även om det leder till miljardförluster för staten.
Tjänstemannaansvar existerar, men är svagt – Myndighetstjänstemän kan i vissa fall bli ansvariga om de bryter mot lagen, men det gäller oftast vid rena lagbrott, inte vid dåliga beslut. - Konstitutionsutskottet (KU) granskar regeringen – KU kan kritisera statsråd och regeringen om de agerat olämpligt, men detta leder sällan till några verkliga konsekvenser.
Kan politiker besluta om vad som helst?
I princip, ja. Riksdagen har makten att fatta vilka beslut de vill, så länge det sker inom ramen för grundlagen. Det betyder att politiker kan:
- Ge bort skattepengar i bidrag utan krav på återbetalning.
- Teckna statliga garantier för osäkra investeringar (som Northvolt).
- Ändra lagar och regler utan att behöva ta ekonomiskt ansvar.
Vad skulle ett stärkt tjänstemannaansvar innebära?
Om tjänstemannaansvaret skärptes, skulle det innebära att:
Politiker och tjänstemän kan hållas juridiskt ansvariga för beslut som leder till allvarliga ekonomiska skador.
Det skulle krävas tydligare riskanalyser innan skattepengar delas ut.
Privata investerare skulle ta större ansvar i industrisatsningar, istället för att staten fungerar som en riskfri finansiär.
Slutsats
I dag finns inga direkta konsekvenser för politiker som fattar dåliga beslut med skattepengar. De kan ge bort miljarder, göra missbedömningar och ta ekonomiska risker – utan att hållas ansvariga. För att undvika fler Northvolt-liknande situationer krävs en reform där politiska beslut granskas hårdare och där ansvar kan utkrävas.
Om det funnits ett stärkt tjänstemannaansvar vid beslut om Northvolt, hade situationen kunnat se väldigt annorlunda ut. Här är några möjliga konsekvenser:
- Striktare granskning av bidrag och garantier
Innan staten beviljade miljardbelopp i stöd till Northvolt, hade det krävts grundligare ekonomiska analyser och riskbedömningar.
Politiker och tjänstemän som godkände stöden hade varit skyldiga att bevisa att investeringen var långsiktigt hållbar.
Om det ändå gick fel, kunde de personligen ställas till svars för att ha fördelat skattemedel utan en tydlig plan för återbetalning. - Personligt ansvar för skatteförluster
Om tjänstemannaansvar funnits i sin striktaste form, hade de som godkände stödet kunnat bli skyldiga att ta ekonomiskt ansvar för en del av förlusten.
Detta sker i privata bolag där VD:ar och styrelseledamöter kan hållas personligt ansvariga vid grova felbeslut. - Rättsliga följder vid vårdslöshet
Om det funnits tydliga tecken på oaktsamhet eller misskötsel, hade politiker och tjänstemän som godkänt bidragen kunnat utredas för tjänstefel.
I värsta fall kunde det ha lett till rättsliga påföljder, om det visade sig att de fattat beslut som uppenbart saknade ekonomisk grund. - Mer marknadsmässig finansiering
Staten hade troligen inte gått in med bidrag, utan istället krävt att Northvolt finansierades med privata investeringar och lån.
Företaget hade varit mer pressat att visa lönsamhet, istället för att lita på statligt stöd. - Färre ”politiska prestigeprojekt”
Northvolt fick mycket stöd eftersom det var politiskt populärt, inte nödvändigtvis för att det var en ekonomiskt hållbar investering.
Med tjänstemannaansvar skulle politiker ha behövt motivera varje skattekrona – och inte bara luta sig på ideologiska argument.
Slutsats: Northvolt hade sannolikt inte existerat i nuvarande form
Om tjänstemannaansvaret funnits i en skärpt version, hade Northvolt antingen fått klara sig utan statliga bidrag, eller aldrig fått finansiering från första början. Politiker och tjänstemän hade varit rädda att fatta dåliga beslut, och kraven på att bolaget skulle vara lönsamt från start hade varit mycket högre.
Är det dags att kräva politiskt ansvar?
Kort sagt: Vi hade kunnat undvika en skattefinansierad miljardförlust.
Införandet av tjänstemannaansvar – https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/inforandet-av-tjanstemannaansvar_hb021688/
Tjänstemannaansvar – https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/skriftlig-fraga/tjanstemannaansvar_h8113203/
Tjänstemannens ansvar i sin anställning – https://www.lunduniversity.lu.se/lup/publication/1562013
Vad händer när tjänstemannaansvaret införs på nytt i Sverige – https://www.dagensjuridik.se/debatt/vad-hander-nar-tjanstemannaansvaret-infors-pa-nytt-i-sverige/
